vad man är beroende...

upptäckte igår att man är fruktansvärt beroende av mobiltelefoner i dagens läge....
åkte in en liten sväng till stan igår efter jobbet. samtidigt var pojken på ett jobbinfomöte i linnéstan...
bestämde att han skulle ringa mig då han var klar, bestäma en plats att mötas på och sedan åka hem tillsammans, i bilen som han hade med sig, jag tog bussen in...
precis då han är klar dör mim mobil pga batteriet är dåligt... den dör så fort han ringer... lyckas efter ett tag få iväg ett sms om att jag inte har ngt batteri och att jag befinner mig i brunnsparken... sen får jag inte liv i den mer... tänkte att jag går till centralen, där han alltid brukar hämta mig, hoppas att telefonen efter lite vilande kommer igång så jag kan meddela honom detta...
men nej, den är och förblir död...
då går jag till pressbyrån för att växla lite pengar så jag kan ringa på en telefonautomat. det enda är ju att jag inte kommer ihåg hans nummer i huvudet pga att han precis bytt nummer...
slår lite nummer av det jag kommer ihåg, inget är rätt... försöker ringa 118118 men det nummret är spärrat på telefonautomaten.. typiskt!
funderar på att ta bussen hem ändå, men nej, det är ju jobbigt o tråkigt...
ser en kille sitta på en bänk med sin telefon i näven...
frågar lite försynt om jag kan få låna den för att ringa ett samtal...?
visst sa han, bara det inte tar för lång tid, han väntar själv ett samtal.. pengar vill han inte ha för det...
ringer 118118, blir kopplad till calles mamma, (118118 kopplar ej till mobiler och callles nr är så nytt så det finns inte med i registret än) ber henne ringa till calle och säga till honom att hämta miv vid centralen...
det funkade! efter 20 min kom han =)=)=)
men usch vad man är beroende!