alla förhållande har sina små problem, till och från.
så även vi. till och från i 5 år.
jag är en väldigt blyg människa. jag är ingen social människa.
för sociala människor är det svårt att föreställa sig det.
han är en väldigt social människa, det är inte jag. klart det inte är lätt då.
låg o pratade till sent i natt...
för en månad sedan tog han upp hästarna.
sen dess har det varit lite upp och ner.
nu tar han upp mitt sociala problem. han vill att jag ska prata mer.
men om jag inte kan det? försök säger han då. har försökt i 5 år, men det räcker visst inte?
som vi båda kom fram till igår, det kanske finns en anledning till att jag tycker det är lättare att prata med mina tjejkompisar än med honom?
han sa i går att fortsätter det såhär som det är nu (som jag tyckte var att vi hade det bra) så tar han sina grejer och åker...
vad ska man göra?
man kan ju inte göra mer än att försöka... man ska inte behöva tänka hela tiden på att jag måste prata jag måste prata osv. det ska komma naturligt. det gör det inte....
bara när jag pratar om hästar och hästar är inte hans favvoämna som sagt...
vet varken ut eller in just nu...
är så himla hes att min röst försvinner ibland (pga min "sjukdom" i veckan)
kram så länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar